KRUKVÄXTERNAS ROLL I HEMMEN

INTERJVU, KRUKVÄXTERNAS ROLL I HEMMET, ARNO KASVI, TRÄDGÅRDSMÄSTARE, ÅBO BOTANISKA TRÄDGÅRD

Arno Kasvi, trädgårdsmästare, Åbo universitets botaniska trädgård
 Foto: Elin Wikström

Elin Wikström: Ditt specialområde är ju utomhusväxter, men jag har några frågor till dej om krukväxter.

Aarno Kasvi: Det är riktigt, men jag kan en hel del om krukväxter också. Jag har medverkat i trädgårdsprogram i radio och TV och vintertid får vi alltid mycket frågor om krukväxter. En gång bad vi lyssnarna att ge oss gamla Amaryllis lökar av sorten ”Äkta makar” och fick in ett 60-tal olika varianter. Några hade tillhört skalden Runeberg och skickades in i paket av barnbarnen som hade bevarat dem år efter år genom att föröka dem genom delning.

Vi fick ofta frågor om hur man transporterar sticklingar som har tagits från växter utomlands och då tipsade jag om att man kan ta en flaska av plats, till exempel en liten whiskyflaska, dricka upp whiskyn och förvara växten i den. Vid hemkosten öppnas korken och man ställer flaskan på fönsterbrädet i ett par veckor och behöver bara ge växten lite vatten då och då. Sen kom det tackbrev där folk berättade hur glada de hade blivit när de fått sina favorit växter att slå rot. När jag är på resa söderut har jag alltid sticklingar på hotellrummet, vilket ibland gör städerskorna lite förundrade men på så sätt har jag fått rara växter som jag omöjligt hade kunnat så med frön. Vissa sorter har jag jagat länge och slutligen hittat i någon gammal gummas bergsträdgård på Madeira till exempel gamla Pelargonia sorter och Hibiskus.

EW: Min första fråga har att göra med krukväxternas plats i våra liv. Hur skulle du beskriva krukväxternas historia i Finland?

AK: Det var främst högre ståndsfamiljer, tjänstemän i städerna och på adelsgods och prästgårdar som började ha krukväxter. Där fanns det gott om utrymme. Men eftersom husen var stora och vedeldade var temperaturskillnaderna ganska stora vilket gjorde att det bara var vissa sorter som Asparagus, Kentia palmen, myrten, Hibiskus och Flitiga Lisa som överlevde. Under kriget blev sortimentet begränsat. Krukväxterna spreds till att börja med via kafferepen. Det kunde gå till så att en fin fru från en större bondgård var god vän med prostinnan och fick sticklingar av henne. Jag har sett med egna ögon från bondgården där jag växte upp. Man snålade med sina växter. Krukväxterna var starka statusmarkörer lång in på 1950-talet. Det är från den här tiden vi har uttrycket: ”Den växt man stjäl rotar sig bäst”. Undan för undan förekom de allt oftare även i mindre stugor hos vanliga människor.

Om man hade krukväxter eller inte hade också med språket att göra. De svensktalande kunde byta växter med varandra eller köpa och sälja per annons. Det var likadant med nyttogrönsakerna, vissa spreds inte över språkgränserna. Somliga sorter odlades bara på herrgårdarna och inte på torp och bondgårdar fastän jorden där var lika bördig. I allmänhet var det så att de finskspråkiga hade färre sorters prydnadsväxter och nyttoväxter än de svensk- och rysk- språkiga. Finland fick flera nya nytto- och prydnads- växter från St Petersburg under 1800-talet.

EW: På 17 och 1800-talet blev det populärt att samla växter ute i världen och när ångbåtarna kom ökade chanserna att frakta hem de levande till Europa och Skandinavien. Varför var man så intresserad av exotiska växter? Varför var de ett begärligt objekt?

AK: Ja, men de var ju storblommiga och hade vackra färger! Vi har ju inte sådana växter i vår natur.

Manskapet på båtarna som fraktade järn och virke mellan Sverige, Finland och Europa tog vid hemresorna med sig krukväxter som presenter. Hortensia, t ex. Här i Finland förstod man inte varför det var spikar i Hortensiornas jord, men det var för att trädgårdsmästarna i Holland och Belgien hade kommit på att man kunde få de röda blommorna att bli blå genom att sänka jordens ph värde med järnspik. Det var inte bara sjömän, växtsamlare och botaniker som förde hit växterna som vi idag odlar som krukväxter. En del togs hit av missionärer och munkar också.

EW: Så krukväxterna har å ena sidan varit gränsskapande genom sin funktion som statussymboler och å andra sidan gränsöverskridande genom sin förflyttning från tropiskt till skandinaviskt klimat och från att växa vilt, utomhus till att odlas inomhus. När började krukväxter säljas i blomsterbutiker?

AK: Det fanns blomsterbutiker i Helsingfors redan på 1800-talet men de var mest inriktade på blombinderi till begravningar och bröllop. Svenska kungahuset och tsarfamiljen fungerade som trendsättare för hur buketterna skulle se ut. Under sista kriget gjordes väldigt avancerade pappersblommor, det var en riktig industri och ett kunnande som är helt försvunnet idag. Krukväxter såldes rätt mycket redan före andra världskriget, fast under och efter kriget odlades nästan bara nyttoväxter. Importen var stängd. Finland hade ju stora skulder och ryssarna skulle få sin del och amerikanarna skulle få ränta på sina pengar. Trädgårdsmästarna var inte lika bra på odling av exotiska växter som på grönsaker. Krukväxtindustrin kom igång på allvar först när Hortensia, Saintpaulia och Mors Dagsrosor började drivas upp i växthus på 40 och 50-talet. Krukväxtindustrin ökade när vi anammade traditionen från södra och centrala Europa med lansering av krukväxter säsongsvis och till speciella helger och högtider.

EW: Känner du till något om krukväxt-kulturen ute i Åbolands Skärgård?

AK: De kan ha haft lite fler sorter och nyheter där i och med att det är ett svenskorienterat område, på grund av färjetrafiken och gamla släktkontakter till Sverige.

EW: Kan man säga att ”köp och släng”-konsumtionen av krukväxter är från 60-talet och framåt?

AK: Ja, när tullen slopades för krukväxter till Finland 1965 började de stora långtradarna komma från växthusodlingarna i Danmark till Åbo . Efter att växterna hade packats upp och fått stå och återhämta sig lite kördes de vidare till grossister och handelsträdgårdar runt om i landet.

EW: Åkte du runt och sålde växter?

AK: Ja, det var ont om arbete då och firman betalade mitt körkort. Undan för undan blev de små, dåliga och avlägset belägna familjeföretagen utkonkurrerade av de utländska trädgårsmästerierna. Danskarna och holländarna är väldigt duktiga på prydnadsväxter. Växthuskulturen i Finland är numera bara en bråkdel av vad den var på 50 och 60-talen.

EW: Varför blev det så?

AK: Uppvärmningskostnaderna av växthusen och lönerna är lägre i Portugal, Spanien, och de gamla öststaterna och kunnigheten där har blivit bättre vad gäller förädling och odling.

EW: Hur går odlingen av krukväxterna som säljs i handeln idag till?

AK: Det är väldigt få av krukväxterna i Finland drivs upp från frön. Även de lättodlade köps in från utlandet i form av små plantor eller sticklingar. Anledningen är att det sparar tid och är billigare. Andra, som Begonior, t ex har frön som är små som dammkorn och är så svåra att föröka och odla att det är få finska trädgårdsmästare som behärskar det idag.

EW: Hur förädlade man växter förr och hur går det till idag?

AK: Den gamla metoden är konstpollinering. Det går till så att innan blommorna på de två växtsorterna som ska korsas slår ut, måste de öppnas med våld och sen förs pollen över från den ena växten till den andra. Det kan det ta så lång tid som 10 år innan den nya sorten blommar. Numera används också genteknik inom växtförädling.

EW: Vad är skillnaden mellan förökning med sticklingar och förökning i laboratorium?

AK: Du får färre plantor när du förökar med sticklingar. Vid förökning i laboratorium ger en enda knopp från växten tiotusentals plantor. Cellen tas från den innersta delen växtens knopp, sen placeras den i näringslösning på en cellodlingsplatta och belyses med starkt ljus. Där sväller den som en vårta.

Jag har under flera år jobbat extra på Madeira som blomsterguide och för ett tag sen var det en väldig brand i ett område som kallas ”Nunnornas dal” där det växer en speciell sorts rönn. Nu råkar jag har några Madeira-rönnar i krukor här i botaniska trädgården och de skickades till Uleåborg som har ett större laboratorium än vi har här och nu förökar de plantor till Madeira så att den inte blir utrotad.

EW: Oj! Det var häftigt. Finns det patent på nya växtarter?

AK: Ja, det tjänas massor av pengar på krukväxtförädling. Orkidéer till exempel.

EW: Om vi jämför den första Saintpaulian som fördes hit på 1800-talet från Tanzania med en som vi köper idag, vilka är likheterna och skillnaderna?

AK: Det är enorm skillnad. De vilda Saintpauliorna är små och obetydliga, men har väldigt vacker blå färg.

EW: Skulle det kunna gå att frakta en sådan Saintpaulia som säljs i butiken idag tillbaka till Usambaraberget i Tanzania och få den att växa där?

AK: Nej, den jäkeln skulle kunna börja sprida sig som ogräs, fast mest troligt är att den inte skulle överleva. På grund av förädlingen är ju arvsanlagen helt förändrade.

EW: Så förändringen är irreversibel?

AK: Ja, de krukväxter vi har idag är ju bruksvaror.

EW: Köp och släng produkter?

AK: Ja och blomjorden som du köper idag, ofta med gödning från hönsindustrin, värms upp och blandas med än det ena och det andra. Här på Botaniska trädgården gör vi vår jord själv av hästskit som får ligga och mogna som vi blandar med torv från myrmarkerna och lerjord från trädesåkrar.

EW: Så det sämsta med den storskaliga krukväxtindustrin tycker du är jorden?

AK: Ja, den rena konstgödslade torven är svår när du planterar ut plantan på friland. Jorden är ju helt annorlunda på din egen täppa. 

EW: Vad ska till idag för att en krukväxt skall bli en nyhet?

AK: Det dyker upp nyheter varje år. När jag får frågor om det i radio i direktsändning så får jag hålla tungan rätt i mun för de här stora europeiska firmorna kan stämma mig om jag är för kritisk.

EW: Är det främst nya utseenden på krukväxterna som folk vill ha eller är det att växterna ska vara tåliga och motståndskraftiga mot växtsjukdomar och skadedjur?

AK: Ja det med men förbättringarna gäller i första hand växternas utseende. Till exempel förädlade krukväxtsorter med dubbla istället för enkla blomblad.

EW: Vad är argumenten för och emot importen av genmodifierade växter? Kommer det genmodifierade växter hit?

AK: Jag känner inte till om det odlas genmodifierade krukväxter inomhus här, men det har ju ingen betydelse eftersom tropiska växter ändå inte klarar sig ute i naturen.

EW: Kan krukväxter vara en biologisk risk om de sprider sig i naturen?

AK: Teoretiskt sett finns det en risk med de vinterhärdiga perenner som idag odlas som krukväxter och om växterna har släktingar i trädgårdarna.

Inte här det är för kallt, men i varmare områden på andra håll i världen kan de vara det.

EW: Jag har hört att i Haiti är Gullranka, en av våra vanligaste gröna krukväxter klassificerad som invasiv art.

AK: Ja, det kan jag tänka mig. De ju förstört den vilda naturen där och får vara tacksamma över att det växer något överhuvudtaget.

EW: Känner du till några exempel på invasiva krukväxter här i Skandinavien?

AK: Nej.

EW: Tycker du att den storskaliga krukväxtproduktionen är en miljöbov?

AK: Jag tycker inte om köp och släng konsumtionen.

EW: Varför tycker du inte om den?

AK: Krukväxtindustrin har stora gödning och vattenbehov och så har jag ju sett bergen av bortkastade växter, plastkrukor och jord på kyrkogårdarna t ex. Växter som kan blomma i tre, fyra år slängs efter tio dagar och i hemmen slängs det krukväxter i var och varannan soppåse.

EW: Men värst är det med uppvärmningen av växthusen på vintern?

AK: Ja.

EW: Är inte utsläpp av fosfor och kväve från växthusen ett miljöproblem?

AK: Nej, idag är det hur lätt som helst att åtgärda utsläpp med modern teknik.

EW: Transporterna från utlandet till försäljningsställena då?

AK: Ja, de kommer ju hit i lådor i långtradare och det är ju väldig industri. Jag skulle uppskatta att 50 - 70% av krukväxterna som säljs i Finland är importerade. Skälet till det är ju att uppvärmningskostnaderna av växthusen är så höga vintertid.

EW: Det är förvånande hur få eko- och rättvis handel- märkta krukväxter det finns på marknaden jämfört med frukt och grönsaker i matbutikerna, hur kommer det sig?

AK: Jag vet inte.

EW: I Nordnorge har det byggts ett valv som ska klara framtida katastrofer som kärnvapenkrig, meteoritnedslag och klimatförändringar och där ska frön från alla kända ätbara grödor lagras.

AK: En genbank.

EW: Ja. Nu är det ju bara nyttoväxter i det valvet. Tycker du att även gamla, oförädlade krukväxtsorter också ska bevaras?

AK: Ja, varför inte, men de flesta gamla krukväxtsorter som har försvunnit idag finns i trädgårdarna i länderna kring Medelhavet. På mina guidade turer brukar jag visa hur gamla sorters Flitiga Lisa såg ut till skillnad från de förädlade dubbelblommiga som finns i handeln idag.

EW: Det sägs ju att krukväxter ökar effektiviteten på arbetsplatser, att vissa krukväxer ”äter upp” gifter som formaldehyd i inomhusluften, vilka andra positiva värden ser du i vårt förhållande människa och krukväxt?

AK: Det sägs ju att en människa som ägnar sig åt odling av krukväxter och utomhusväxter återhämtar sig bättre än en som inte gör det och att omskötseln av växter och det här att se att det växer gör gott för människor allmänhet. Här i Botaniska trädgården har vi en jätte-ek och där är det ju folk hela tiden so kramar den och sitter där som om de hade varit i kyrkan!

EW: Jag undrar vad du tänker om forskare som Cleve Backster som med mer eller mindre vetenskapliga metoder försökte bevisa att växter har medvetande, trots att de saknar hjärna och nervsystem. Tror du att växter har känslor?

AK: Det var en svår fråga. Det här med gröna tummar, att en del människor har mer fallenhet än andra att sköta om växter det har jag sett med egna ögon. I trädgården på Gullranda under Kekkonens tid, när det var dags att pollinera melonerna pekade överträdgårdsmästaren på mig och sa: Aarno, gör det du, då får vi mest frukter. Somliga har den rätta känslan eller fallenheten och det är därför jag är i den här branschen.

EW: Så du kan uppleva en slags förhöjd kontakt med växterna?

AK: En del folk kan känna växternas behov i god tid, innan det är försent.

EW: Jag förstår. Tror du att växter kan känna smärta?

AK: Nja.

EW: Krukväxter kan ju genom förökning med sticklingar bli äldre än människor. Känner du till några fler exempel på krukväxter med kopplingar till kända personer eller platser i Åbo eller Åbolands skärgård?

AK: Nej, men vi får ju ofta gamla krukväxter som blivit så stora att folk inte kan ha de hemma längre. Folk ljuger inte när de säger: Jag har växter från den personen eller den platsen, det gick ju inte att få tag i växter förr på annat sätt än att stjäla och byta sticklingar och växter behövdes för begravningar, bröllop och brudkronor. Det har varit en väldigt starkt levande tradition på landsbygden. Växterna hölls vid liv länge och blev väldigt stora. Jag har sett gamla fotografier på jättelika hibiskusar t ex. För att inte tala om blomsterkaktusarna som blommade så sällan och så kort tid att tanterna satt uppe hela natten och stickade sockor och virkade mössor för att hålla sig vakna och få se de slå ut. Det bästa kaffet plockades fram. Det låter ju helt otroligt idag.

EW: Vet du vilken den äldsta krukväxten i Finland är?

AK: Nej.

EW: Hur gammal är den äldsta krukväxten på Botaniska trädgården i Åbo?

AK: Det vet jag inte. Det är inte ovanligt med tjugo, trettio år gamla krukväxter och det är ju ett bevis på att folk verkligen älskar sina växter och hur starkt behovet av krukväxter är i länder med kalla vintrar. Krukväxter är trogna lyssnare, de går ingenstans.

EW: Du har ju berättat att du som professionell och säkert många amatörer samlar krukväxter från olika platser i världen. Du ser inga risker med det?

AK: Det finns listor med förbjudna växter som måste följas inom EU. Några växter, potatis till exempel, är förbjudna för att de kan bära med sig växtsjukdomar.

EW: Men mellan EU-länder och länder utanför EU, får man inte ta med sig krukväxter. Det har inte alltid varit så, varför får vi den här regleringen nu?

AK: Det har att göra med att det är så mycket växtsjukdomar och skadedjur i växthusodlingarna. Om din mamma har nio orkidéer hemma och du köper en tionde till henne så finns det alltid en risk att den nya växten har ohyra eller virus och som angriper de gamla växterna och kan vara väldigt svåra att bli av med.

EW: Så om man vill skydda sina krukväxter från att bli angripna av växtsjukdomar och skadedjur så bättre att byta till sig växter från en privatpersons hem?

AK: Ja eller köpa friska plantor.

EW: Har du någon gång blivit stoppad i tullen när du har varit ute och växtjagat? Eller gömmer du dina växter på något sätt?

AK: Nej, nej. Det har hänt att jag har haft några sticklingar i plastflaskor bland tvätten och jag har aldrig blivit stoppad. Men jag har haft papper på att växterna är insamlade för att ingå i universitetets samlingar.